I am the entertainer

Eftermiddagsfikat förvandlades till en parodisk skrattfest kring mitt dysfunktionella dejtande...
Så nu tror Chefen definitivt att jag är helt slut i huvudet. Jag bjöd rätt mycket på mig själv och raljerade på, brett och vitt om hur inget riktigt funkar.

Alla kvinnor runt fyrtio samlades runt mig, förslagen om vad jag skulle göra haglade tätt och varierade från "spraydate, det har jag hört är bra" (hallå? Över min döda kropp att jag nätdejtar!), till "du borde vänta, ha inte så bråttom"(jag HAR verkligen inte bråttom!), till "jag vet en kvinna som träffade sin riktiga kärlek när hon var sextio!"(Mmm, så det finns hopp?)
Allt var nog menat som upplyftande, men nja... De är riktigt ivriga nu iaf, efterfrågar en lista på kvalifikationer och så. Kanske borde tota ihop en, bara för att! Vem vet vilka puddingar de kan gräva fram. Någon sexig ingenjör som spelar tennis och jobbar för mycket för att hinna träffa en trevlig tjej.

Till och med Chefen lade sig i den vilda diskussionen.
Han föreslog några kompisar i Gtb, som han sa "alltid är på jakt efter snygga blondiner" (Väldigt inte-han att säga något sådant för övrigt).
Om vi bortser från ganska många olämpliga, icke-önskvärda reflektioner kring det uttalandet, så måste det ju iaf betyda att han tycker jag är snygg?

OMG, hur ska jag gå i land med det här.
Nu tror han att jag är desperat. Och jag menar, vi vet ju alla vilken turn-on det är för folk :)

Måste gå och hämta lite mer kaffe... Gå förbi hans rum och skaka på hårmanen.//L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0