Piff och Puff

Ungefär hela kvällen har jag försökt gå hem...
Åt middag på Strykjärnet med A, Erki, Thomas och lite löst folk som kom och gick.
Min plan var att äta, hänga pyttelite och sedan hem och SOVA.

MEN som min vän Tony Erwing skulle sagt, så blev det inte.
Varje gång jag försökte gå hittade de på något sattyg som tvingade mig att stanna.
Som att ta sitt adoptivansvar på allvar och agera styvföräldrar - högljutt - och ge mig förmaningar. Eller bestämma saker åt mig. Eller vara moderna. Eller låtsas att det var min födelsedag och börja sjunga för mig - högljutt (två personer grattade mig även efter det).
Har haft en otroligt rolig kväll, men shit vad trött jag är. Jag smet hem när de andra skulle upp till skybaren, här ska sovas.

A, jag känner med dig för du-vet-vad...  Life is just not fair!
Min telefon har ju gått varm ikväll... men en viss banan lyser med sin frånvaro.
Det börjar kännas som om det är bäst så. Är sjukt trött på den här situationen och det är verkligen inte värt det.
Det känns till och med skönt att klippa här.
Ärligt talat har jag ju andra alternativ, borde kanske se över dem :)
Godnatt//L